För mörka höstkvällar

Eun Chan sitter på huk på gatan och storgråter. Det korta hår faller ner i ögonen.                   – Jag vågar inte berätta för honom. Jag skäms så. Jag är varken tjej eller kille.

Scenen är den finaste och sorgligaste i serien The 1st Shop of Coffee Prince.


Eun Chan är en fattig androgyn tjej som ständigt misstas för en kille. En dag låter hon bli att rätta en man, Han Kyul, som tror att hon är kille. Han Kyul anställer henne som skådespelare. Hon ska låtsats vara hans älskare inför diverse kvinnor som hans farmor tvingat honom att träffa. När Eun Chan dyker upp på daterna och kvinnorna tror att Han Kyul är bög svalnar deras intresse. Eun Chan och Han Kyul blir vänner. Han Kyul fascineras av Eun Chan och anställer henne på sitt Café. För att locka en kvinnlig publik anställer cafét bara snygga killar. Eun Chan är desperat efter jobb och fortsätter därför låtsats att hon är kille.

Historier om hur kvinnor klär ut sig till män är vanliga bland koreanska serier. Det som är speciellt här är att Eun Chan inte spelar kille. Hon är sig själv och då tror folk att hon är kille. Han Kyul tillåts även bli kär i henne som kille. Oftast brukar huvudrollsinnehavaren ganska snabbt få reda på att den som spelar kille inte är kille och sedan bli kär (typ i underbara You are beautiful). I The 1st Shop of Coffee Prince lider Han Kyul av sitt växande begär och erkänner efter mycket om och men att han är kär och hånglar med Eun Chan som kille. Han säger att han är så kär att han inte bryr sig om hon är kille eller tjej, ett ganska radikalt uttalande för komma från huvudrollsinnehavaren i en koreansk serie. Serien innehåller också ett konstnär/kompositörs par som ligger så nära mina egna upplevelser av relationer att det är skrattretade. De har gjort slut, blivit ihop och legat med varandra utan att ha gift sig under ca 10 års tid. (Det är också ganska radikalt i en koreansk serie.) Hon satsar på sin konstkarriär och vill inte ha barn, han är sjukt kär in henne. Och framförallt pratar de skämtsamt, öppet och rått med varandra.

Serien har ett liknade upplägg som många andra koreanska serier med triangeldraman, en överspelad huvudroll som faller för en rik egoistisk kille och farsartade händelser som blandas med hjärtskärande sorg och romantik. Men den är modigare, verkligare och bitvis riktigt, riktigt smärtsam. Okej jag kan prata hur länge som helst om den här serien men då skulle jag kanske förstöra för er som inte har sett den. För den slutar inte med det vackra hånglet jag nyss beskrev utan innehåller mycket mer.

Här finns den översatt; The 1st Shop of Coffee Prince /j

Annonser
Det här inlägget postades i Sex och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till För mörka höstkvällar

  1. Ping: Paradise Ranch | Dancing On Our Own

  2. Ping: Godisautomat | Dancing On Our Own

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s