Vi sa det redan här men det tål att upprepas. Musikal är för mig inte hanterbart överhuvudtaget. Egentligen ville jag glömma gårdagens uppdatering på weareshining med en repetionsvideo från Onews nya musikal Rock of Ages men det går inte. Jag försökte se, försökte förstå, jag vill inte vara fördömande. Jag stängde av efter 10 sekunder i panik.  PANIK. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Det är så PINSAMT. Jag kan inte se. Varför tvingar de honom göra det här? Han kan ju inte gilla det själv. Aldrig. (Klicka på den fjärdebilden. Han ser uppenbarligen generad ut.) Hyperventilerar lite. ROCKMUSIKAL.

Dessutom är hela musikalen en kärlekshistoria. Han ska alltså både låtsas (OBS LÅTSAS) vara kär i en tjej, låtsashångla och sjunga 80-tals rockklassiker. AAAAAAAAAHHHHH. SKÄMMESKUDDE. Och lite, hm, märklig känsla i magen måste jag säga. Det här med att agera kär i någon är varken konstigt eller ovanligt. Det hör liksom till dramer och musikaler. Antagligen är det ovanan att se honom interagera med en tjej som gör det jobbigt. Det har inte hänt förut, inte varit SHINees image. Flertalet av hans fans är också i chock och vill inte tänka på hur många gånger musikalen ska repeteras och framföras. The amount of skinship, omg.

Om cirka en och en halv timme är det premiär (då är klockan 8pm i Korea). Mest skämmeskudde alltså. Också lite ovana för det där andra. Just det ovana alltså, inte svartsjuka. Vi säger så.

/e

Ps. Tips på hur man lär sig gilla musikal tas tacksamt emot. Ds.