I morgon ska jag och min mamma springa Tjejmilen. Vanligtvis när jag springer har jag min iPod med väl avvägd musik för ett helt pass (tre lite lugnare till uppvärmning, ett långt peppblock, tre nervarvning och en stretch). I morgon får jag springa helt utan k-pop på Stockholms gator. Börjar därför peppen redan nu med en springlåt. SNSD är nio sjukt smala tjejer som jag som sagt inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Hela deras koncept är ytterst tveksamt. Deras låtar är dock allt som oftast inte ett dugg tveksamma utan helt fantastiska.

/e