Efter att ha varit utan internet i över ett dygn (plågsamt) har jag äntligen sett den enda sorgliga fancamen från Yunho och Changmins ankomst till Los Angeles. Vad hade vi gjort om vi var där? En tjej skriker, som om hon kommer på att något borde hon göra, precis innan de hoppar in i bilen som tar dem vidare: ”Oh my God! Changmin, you’re hot!” Att Changmin ser het ut är min första tanke när jag ser klippet efter tanken att det är så plågsamt lite folk som möter dem men jag skulle inte skrika det. Det är jag helt säker på. Eller? Ibland kan människor som utsätts för extrema situationer reagera på sätt som de inte känner igen.

Jag tänker att jag och Elin står där på flygplatsen vita, lite för gamla och kulturtantstylade. Vi försöker se ut som om vi väntar på någonting annat. En bit bort står alla andra fans samtliga med asiatiskt ursprung. Jag mår starkt illa och det snurrar i huvudet. Desperat försöker jag tänka att det här på något sätt är bra för min personliga utveckling, det kommer att göra mig till en intressantare bättre människa. Sedan ser vi dem, långa och smala i solglasögon. De andra skriker lite och spring mot dem. Vi? Vad gör vi? Står paralyserade, glor och skämmas över vår vita hud? Tänker nu eller aldrig och springer skrikande mot dem? Går hetsigt mot Changmin (som är bäst på engelska) och säger på darrande svengelska: ”Please Changmin if SM doesn’t let you do a soloalbum leave them.”??? EAeehhhh jag vet verkligen inte.

Här kommer de, Changmin är han som är klädd i svart och rött.

/j