När vi känner oss ensamma eller mår dåligt reagerar vi alla olika. I den amerikanska nöjesindustrin är knark, sprit och andra destruktiva utspel inte helt ovanligt. I den koreanska nöjesindustrin syns detta knappt alls. Visst, folk super. Det finns någon marijuanaskandal i början av 90-talet. Skandaler med rattfylla och slagsmål existerar men antalet går att räkna på ena handens fingrar. Det går inte att blunda för idoler som är scary skinny. Men likväl känns det snällare.  Paparazzibilder på stjärnor med vanliga cigaretter räknas som skandaler. Kanske är ”snällare” fel ord, kanske är ”kontrollerat” bättre.

En av de första koreanska reality-serier jag såg var SHINees serie baserad på deras debutsingel Replay (Older girl, you’re so pretty). I serien som nämnts tidigare dejtar de fem medlemmarna, som gång på gång deklarerar att de aldrig har dejtat och är okyssta, äldre tjejer. Upplägget fick mig trots försök till öppet sinne att höja på ögonbrynen och raljera lite. Var det inte bara knäppt att låta den då fjortonåriga och mycket nervöse Taemin gå på dejt med en cirka tio år äldre tjej? Mest av allt kom jag dock ihåg hur jag höjde på ögonbrynen åt bilderna på SHINees lägenhet.

Det är väldigt vanligt, för att inte säga standard, att k-popbanden delar lägenheter (dorms). Ofta är dessa väldigt små, kanske lite beroende på bandets status eller hur mycket pengar entertainmentbolaget väljer att lägga på dem. I SHINees fall, då visserligen nydebuterade men samtidigt också ett fruktansvärt hypat och därmed värdefullt band, delade samtliga medlemmar sovrum. I ett litet rum stod två våningssängar och en ensam säng i mitten (för ledaren) inklämda. Rummet var så litet att det det enda som fick plats var sängarna. När jag såg MTV-serien om sexmannabandets Beasts väg från rookies till debut var det samma sak. Tre våningssängar intryckta i ett litet rum utan mellanrum mellan sängarna. Johanna berättar att DBSK, pojkbandet som sålt hundratusentals skivor och lyckats bli gigantiska i Japan, något som tills nyligen var få koreanska band förunnat, delade lägenhet fram till den ödesdigra stämningen. Att dela lägenhet och sovrum är standard.

SHINees sovrum:

De koreanska popbanden tränar ihop, gör diverse tv-program ihop, äter ihop, reser ihop, lever ihop och sover i princip på varandra. Faktumet gör att fenomenet fanservice (det vill säga fysisk kontakt och anspelningar på bandmedlemmars eventuella känslor för varandra) kan eldas på. Mängder av fanfiction-noveller utgår från vad som händer i bandens dorms och sovrum om nätterna. Fansen kan känna sig trygga med att deras idoler inte är ensamma. Kanske är det också de koreanska entertainmentbolagens tanke, killarna och tjejerna i banden är ju ofta väldigt unga. Kanske är det endast en fråga om pengar. Kanske är det en fråga om kontroll, en försäkran om att bandmedlemmarna inte hittar på fuffens såsom att dejta, ha sex eller knarka. Kanske är det bara en kulturell skillnad. Jag vet inte. Men jag vet att alla mina favoritmarkerade fanfiction-noveller utspelar sig i dorms. Kanske borde jag se det som oroväckande. Kanske inte.

/e